Lite funderingar

Har börjat med skrivprocess och det känns motigt. Jag läser i litteraturen om problematiken som nyexaminerade lärare upplever under deras första tid i yrket. Ett stort område som jag känner behöver smalas ner.

Förhoppningsvis ska det klarna mer imorn. En aspekt som intresserar mig är förhållandet mellan att interagera praktik med teori. Det är där jag själv känner att min egen frustration bottnar i, att jag är medveten om vad som ska läras ut, och varför. Genom lärarutbildningen har jag fått den medvetenheten och insikten men känner en problematik hur jag ska lära till eleverna. Tillskillnad från förr då lärarutbildngen innebar att studenten skulle komma ut och upprättahålla systemet, att vara den som förmedlar redan färdigförpackad kunskap till elever innebär dagens utbildning att lärare kommer ut och ska vara de som förändrar systemet. Och jag sätter mig inte emot detta. Med tanke på att skolan ska följa samhällets utveckling fungerar det inte med färdigförpackad kunskap. Dock är det ett tungt ansvar att bära som nyexaminerad, sedan har man även ett val att kanske sänka sina ambitioner men med risk att bli desillusionerad. I det bästa av världar skulle jag vilja att det skulle vara ett närmare samarbete mellan skolor och utbildning, det kanske det redan är men utifrån de egna erfarenheter som jag själv har märker jag inte detta. Jag vill även tillägga att jag tycker det är givande att vara lärare, det är svårt men berikande oxå.

Men är fullt medveten om att det inte går att vara en expert efter en grundläggande utbildning. Jag läste att om alla de krav som framfördes i samband med den förnyade lärarutbildningen (gällande 2001 tror jag) hade tillgodosetts så skulle det innebära att utbildningen fått en längd av ca 13 år. Och det är för långt helt enkelt.